Mina feelings och mitt liv är i allmänhet en bergochdalbana just nu. Även om rätt bra saker sker runtomkring mig så ligger det här med morfar som en tyngd över bröstet och allt annat. Ena sekunden är jag glad, nästa irriterad, sen arg och ledsen. Sen börjar det om sådär, utan inbördes ordning egentligen. 
 
Hade första dagen i skolan idag, det gick bra. Var information i två timmar om programmet, institutionen och livet som socionom i allmänhet. Och visst var jag glad när jag väl satt där. Då alla kursledarna, programansvarige och institutionschefen påpekade att vi ska vara så stolta över att vi kom in, då det är den svåraste socionomutbildningen att ta sig in på i Sverige. Att blicka ut över rummet och kika på vilka människor jag kommer att umgås med och nöta litteratur/diskutera med de kommande 3,5 åren. Då kände jag faktiskt ett pirr i magen.

Men det är ändå som att sorgen ligger som en slöja över allt. Förra året när jag skulle börja en utbildning som jag egentligen inte var speciellt dunderhyper över så var jag ändå pirrig, glad, nervös och förväntansfull. Nu är allt i en lägre skala på något sätt. Även om det känns fantastiskt bra att äntligen vara på programmet jag verkligen vill gå. Direkt programansvarige gick igenom vad vi kan vänta oss de kommande terminerna så kändes det bara så rätt.
 
 
 Nu i eftermiddag ska jag iväg på mottagningen, den drar igång samtidigt som våra kurser. Först på agendan idag är "pubrunda" och säkert några lekar eller något misstänker jag. Kommer inte att fixa att vara med på alla events (dels kommer jag att vara borta, dels orkar jag inte riktigt) men några ska jag iaf pricka av!
 
Bergochdalbana,
Saknar dig älskade morfar. Vila i frid.
 
Idag är det en vecka sedan mamma ringde med beskedet att morfar hade gått bort. Känns fortfarande helt overkligt. Att min morfar, med sina färgsprakande historier och varma närvaro inte finns här mer. Att min morfar, som alltid nattade mig med "Hatt-stugan" varenda sommar när jag var liten, inte är kvar hos oss. Eftersom han var så frisk kom det som en otrolig chock, som inte är smält än på långa vägar. (Har under tiden jag har skrivit det här fått ändra om "han är" till "han var". Känns så konstigt).

Är verkligen tacksam över att alla vi barnbarn hann upp en sväng i sommar och hälsa på. Och jag är tacksam för att jag hade vett nog att besöka mormor och morfar en extra gång, då jag tyckte det blev för kort tid i Sandis.
 
Begravningen blir den 5/9, jag åker upp till Arvids en dag innan. Missar en hel del i skolan men det ska inte vara några problem att ta igen sa kursledaren. Hade helst av allt åkt upp redan nu men det är helt enkelt inte möjligt...
 
Detta förklarar förövrigt min frånvaro på sociala medier och annat. Har inte känt mig som mig själv sedan beskedet kom, sen har det blivit mycket jobb plus att W:s föräldrar har varit på besök.
Nu till veckan går jag på upplärning, är dags att lära mig kundtjänst-delen av jobbet. Känns både bra och dåligt, bra för att jag får "göra något", dåligt för att jag inte direkt känner mig på topp eller speciellt social och serviceinriktad just nu.
 
Vet inte när jag orkar skriva här igen, tar det lite som det kommer. Känns rätt bra att få skriva av sig, samtidigt som det gör det hela mer verkligt och ännu mer smärtsamt.
 
Du fattas oss, Vila i frid., Älskar dig morfar,
 
Gissa om jag är glad?! Månader av hårt slit och dubbelplugg (Högskoleprov och vanliga studier) har äntligen paid off. Jag ska bli socionom. Min reservplats som 9 var inte helt åt skogen visade det sig, det är så overkligt!! Att JAG av totalt 4973 sökande, (varav 1017 hade det som förstahandsval) kom in. INSANE!

Låt mig punktera händelseförloppet:
  • 11:59 - Sitter vid datorn och väntar på att det officiellt ska bli "på eftermiddagen", då beskedet publiceras.
  • 12:00 - Loggar in, inget besked. Min anmälan är låst och granskas.
  • 12:02 - Samma som ovan. Börjar muttra för mig själv om hur vagt det är med "på eftermiddagen".
  • 12:05 - Loggar in igen, inget besked.

    Detta beteende upprepas i 60 minuter till. Fördriver tiden något med att spela spel på telefonen emellanåt.

  • 13:05 - Loggar in, inget besked. Är aningens less på spänningen.
  • 13:07 - Telefonen ringer, it's my sister! Hon undrar om jag har fått veta något. Vi samtalar en stund och jag försäkrar henne om att jag är helt hundra på att jag inte tar mig in.
  • 13:07:30 - W kommer in i köket och börjar knappa in mina inloggningsuppgifter igen på antagning.se
  • 13:07:31 - Jag skriver in lösenordet och loggar in.
  • 13:07:32 - ANTAGEN.
  • 13:07:33 - Jag och W skriker och tjoar till av glädje (mest jag som tjoade). Syrran förstår vad som händer och börjar tjoa till i telefonen hon också. Hennes arbetskollegor går in på hennes kontor och undrar vad som har hänt.
Sen spenderades nästkommande halvtimme med att skena runt fram och tillbaka i lägenheten och ringa resten av familjen med de goda nyheterna.
 
Today is a good day.
 
Antagningsbesked, Happyface, Socionom,
 
 
Dessa bilder togs samma dag som vi flyttade in.


Halva rummet var i den här grön-aktiga färgen. I jämförelse med sovrummet var det inte så pjåkigt, men det kändes definitivt inte bra. Plus att de förra hyresgästerna inte vet hur spackel fungerar (de vet inte hur någonting fungerar misstänker jag) då de bara hade målat över allt rätt och slätt, bland annat oslipade spackelklumpar och en board som gick genom halva rummet. (Syns inte på bilderna dock, men trust me, det såg inte bra ut).
 



Bild i repris, då den klargör varför vi har tavlan där vi har den.
 
 
 
Nya skåpluckor, som vi fick av Poseidon nästan direkt efter vi flyttade in. Lite skeptisk mot handtagen har jag dock varit, men på något sätt fungerar det ändå. Hela rummet är nu enhetligt i samma färg. Fick dessutom leka lite akrobat när det skulle målas om ovanför spisen.

Min skrivbordsdel och klockan. Vill ha en vägghylla och en "golvstegshylla" här i framtiden så det inte ser lika tomt ut.

Skrivbordsdelen igen. Nya gardiner är på listan att införskaffa också, även om denna gör ett kanonbra jobb som insynsskydd i alla fall.
 
Väggen som köksbordet står mot förvandlades nog mest. Alla hål är borta under tavlan, idiotbollen av el är borttagen, och den gråa ventilen är målad i samma färg som övriga väggen. Planen här är att införskaffa ny matta, nya sittdynor och en mysig duk av något slag, förmodligen en löpare. Gardinstång och nya gardiner till detta fönster är även med på listan. Får bli någongång i höst när vi har det lite bättre ställt, förhoppningsvis. (Och nej, failet med färg på fönsterbrädan var inte jag, det gjorde de förra hyresgästena när de målade om, vilket syns på förebilderna. De hade även kletat en massa grön färg i taket, det var inte så fint).
 
 
 
Köksdelen. Bästa köpet till köket är helt klart diskmaskinen. Dels för att det fyller upp tomrummet bra och ser snyggt ut, och dels för att den är awesome.
Köksbordet.
 
Andra väggen.

Det blev betydligt ljusare och gladare! Färgen jag har målat på är inte helt och hållet vit (vilket syns mot skrivbordet) utan skiftar i en kall ljusblå ton. I början tyckte jag det såg skumt ut men nu har jag vant mig och trivs med färgen!
 
Detta har jag gjort:
  • Täckt allt med täckpapp och maskeringstejpat i mängder.
  • Rivit bort lösa delar av tapeten.
  • Målartvättat, spacklat och slipat all over the place.
  • Spacklat och slipat lite mer
  • Målat 2 varv
  • Trollat bort de gröna fläckarna i taket
  • Torkat av och målat ett varv bakom kylen/frysen. Då den är en jäkel att ha ståendes mitt på golvet fuskade jag lite därbakom, men det blev riktigt bra trots det. Ser ändå ut som att det har målats två varv där, av någon anledning.
  • Städat, städat och städat lite mer.
Är rätt nöjd över min insats, gjorde inga märkbara fail och i mitt tycke blev det en klar förbättring.
Vad tycker ni?
 
Köksprojektet,
Vilken härlig dag det har varit! Jag och Therese var iväg på en lyxtur med Hop on Hop off, fick åka snajsigaste båten med soffgrupper och hela köret! Då Therese är himla wellconnected blev det billigt och bra också, huzzah! Vädret var med oss och vi hade liveguide som drog minst fem asbra göteborgsskämt. Helt enkelt awesome!
 
Selfietime!


Finaste!
 
Efter lyxturen åkte jag hem; bytte om, kastade i mig mat och sedan drog jag och W iväg till bästa Bergakungen för världspremiären av Guardians of the Galaxy!
 
 
Extremt bra film måste jag säga!!! Jag är väl i och för sig lite jävig i frågan, då det är Marvel och för att denna film kommer att kopplas ihop med de andra (The Avengers and so forth) på något sätt i framtiden. So excited!! Den är i vilket fall fullproppad med skämt, spänning, glädje och tårar. Bra skådisar också. Se den!
 
Guardians of the Galaxy, Hop on Hop off, Lyxtur och bio,